Lida steg ut ur duschen, satte sig på soffan och lade märke till sin makes telefon på soffbordet.
Han hade gått till jobbet och glömt telefonen. Hur skulle hon klara sig utan den nu? Vanligtvis skiljdes han aldrig från den, han tog alltid med den även till badrummet.
Lida brukade aldrig ta sin makes telefon, men den här gången tog hon den av någon anledning. Låt oss se… det finns ett lösenord… Lida kom ihåg att han någon gång hade satt dotterns födelsedag som lösenord. Precis, han hade inte ändrat det.
Hon öppnade meddelandeappen. Intressant, vem pratade han med utöver jobbet? Först i listan stod någon som hette “Kisse”, med en retuscherad blondin som profilbild.
Lidas hjärta började bulta högt av upphetsning. Kunde det verkligen vara så att Kostya och den där “Kissen”…? Lida kastade telefonen åt sidan. Kanske var det bättre att inte veta något alls och bara leva vidare? Men skulle hon kunna det?
Hon tog tillbaka telefonen, andades ut och öppnade konversationen. De flesta meddelanden var röstmeddelanden. Hon klickade på några av de senaste.
– Älskling, ska vi gå till restaurangen idag eller beställa hem? Jag är så sugen på något gott, hördes en kvinnas röst från högtalaren.
– Kotiya, förlåt, men idag går inte. Jag måste vara hemma. Min fru kom från sjukhuset för några dagar, sen måste hon tillbaka, svarade Kostya.
– Usch, jag är så trött på det här… Du sa att hennes tillstånd var dåligt, att behandlingen inte hjälpte, men titta på henne, hon hoppar runt som en häst! Din fru kommer till och med överleva oss!
– Yana, varför säger du så? Busfia, jag ska straffa dig ordentligt, var beredd!
– Vet du, jag är så trött på det här! Att gömma mig, att smyga. Jag har varit din fru längre än hon. Att leva med henne av medlidande – det är inte okej…
Jag vill bli din lagliga hustru snabbare, föda dig en son, kan du tänka dig hur lyckliga vi kommer att bli? Dags att göra sig av med den gamla skräpet och börja om på nytt, älskling!
Lidas syn blev mörk, huvudet snurrade av det hon hört. Hon lyssnade inte längre, kastade telefonen ifrån sig och lade sig på soffan.
– Mamma, mår du dåligt? frågade dottern när hon kom ut ur sitt rum.
– Katjusja, jag är i chock… Jag öppnade precis din fars konversation med hans… tjej. De väntar på min död…
– Herregud, mamma, kan det verkligen vara sant? Har pappa någon annan?
Katja tog telefonen och lyssnade på några meddelanden. Hennes ansikte förändrades framför ögonen på henne.
– Usch, de är vidriga, ord finns inte! Hur kunde han? Mamma, vad ska du göra?
– Jag vet inte, dotter… Jag skulle lämna honom nu på en gång om det gick, men jag har ingenstans att ta vägen. Självklart vill jag säga allt och gå, slå igen dörren efter mig.
Men jag har fortfarande en kur behandlingar kvar, pengar behövs. Det som erbjuds gratis passar inte mig, jag tål det mycket dåligt.
Bra mediciner behövs, och de kostar en hel del. Dina pappas pengar – och mina pengar, vi startade ju företaget tillsammans, utan mig skulle inget ha funnits, du vet det.
Vid en skilsmässa kommer vi att dela egendom, men allt detta tar tid, och jag har inte tid. Därför säger jag inget till honom än, och du, håll dig lugn. Jag ska hitta ett sätt att hämnas…
Lida lade tillbaka telefonen på samma plats där den legat från början. Och precis i tid. Hennes make stormade in i lägenheten.
– Jag glömde telefonen, var är den?
– Här ligger den på bordet, svarade Lida, och försökte tala lugnt.
– Jag har blivit helt uppslukad av jobbet… Idag är det ett event igen, jag kommer hem sent. Behöver du något, Lida?
– Jo. Jag har tänkt och bestämt att jag vill ha en egen lägenhet. Jag vet inte hur mycket tid jag har kvar, jag vill bo bekvämt, inte i det här stora huset. Och du behöver inte se hur jag vissnar.
Min vän säljer en fin tvåa i centrum med möbler och apparater. Den skulle passa mig perfekt. Och inte långt från sjukhuset.
Kostyas ögon började flacka. Han bet sig i läppen och tänkte…
Lida tittade på honom och försökte föreställa sig vad han tänkte…
*”Lägenheten blir dyr, förstås. Men då slipper jag se min fru, kan träffa Yana ostört och tillbringa mer tid med henne. Jag tror inte Lida har så lång tid kvar, bäst att vänta. Och då – frihet!
Just nu kan jag inte lämna, folk skulle kasta sten på mig, jag har ju övergett en döende fru. Men efter hennes död låtsas jag sörja lite för syns skull och gifter mig med Yana. Katja får flytta in i den lägenhet jag köper. Alla nöjda och lyckliga…”*
– Bra idé, Lida. Om det gör dig lugnare, låt oss köpa den. Jag skäms inte för något för din skull. Här är pengar på bankkortet, till behandling och livet i övrigt.
– Och lägenheten tar jag hand om redan imorgon. En investering i fastigheter, så att säga. Skicka adressen, så skriver jag över den på mig själv.
– Nej, låt den stå på dottern, det känns tryggare för mig att hon har sin egen plats.
– Okej, Lida, vår dotter. Låt det bli så.
Kostya gick, och Lida sjönk kraftlös ner på soffan. Det började först nu gå upp för henne att Kostya hade svikit henne. För 30 år sedan hade han nästan krypit på knä och bett henne gifta sig med honom.
Och nu drömmer han om att bli ensam och njuta av livet med en ung och vacker kvinna. Hur smärtsamt och förödmjukande… Och dessutom denna förbaskade sjukdom…
Men inget att göra åt det. Hon skulle ta sig samman, bli frisk och leva. För att trotsa alla. Och Kostya skulle få sitt straff…
Lägenheten köptes, sakerna flyttades. Katja flyttade med sin mamma. Lida genomgick behandling; det var svårt, men hon uthärdade alla påfrestningar tappert.
Kostya tittade ibland in hos Lida och, som det verkade, såg hur hon mådde, om hon blivit sämre. Lida låtsades medvetet att hon hade det mycket dåligt, försökte ge intryck av att hennes tid var knapp.
Ligga på sjukhuset med dropp träffade Lida Mikhail. Han genomgick också behandling. Han uppmuntrade henne på alla sätt och gav stöd. Han förstod som ingen annan vad Lida kände.
Hans fru hade lämnat honom, rädd för att behöva ta hand om en sjuk make. Mikhail var förstås ledsen, men höll inga agg. Alla vill vara lyckliga. Han hade inga barn, vilket han sörjde mycket.
Efter behandlingens slut bytte Lida och Mikhail telefonnummer och höll sporadisk kontakt för att höra hur det gick. Mikhails stöd var mycket viktigt.
Till sina föräldrar, som bodde i en annan stad, berättade Lida inget om sin sjukdom, ville inte oroa dem. Hennes mor hade ett sjukt hjärta – varför ge henne extra bekymmer?
När Lida insåg att hon blev friskare, fylldes hon med ännu mer livslust. Nu kunde hon ta itu med maken.
En kväll kom Lida oväntat till huset. Tyst öppnade hon dörren med nyckeln och gick in.
Som hon förväntat sig, var maken hemma med Yana. När han såg Lida hoppade han upp från soffan och ropade högt:
– Lida? Vad gör du här? Varför sa du inget?
Från köket kom Yana i en kort morgonrock, med utsläppt blonderat hår. Hon höll två glas champagne i händerna.
– Hej, Kostya. Detta är fortfarande mitt hus också, om du glömt, och jag har rätt att komma när jag vill. Och du, ser jag, slösar inte tid… Ska vi presentera oss kanske?
– Eh… Det här är Yana. Min… kollega. Vi diskuterar ett nytt projekt!
– Älskling, sluta ljuga! Din fru är sjuk, men inte dum, hon förstår allt! Lida, jag är hans länge älskarinna, vi älskar varandra. Där, nu sa jag sanningen! – ropade Yana.
– Yana, jag är verkligen glad för er skull. Äkta och osjälvisk kärlek hittar man sällan nuförtiden. Visst är den sådan?
– Självklart! Tror ni jag är dum? Jag älskar Kostya för honom själv, han är mannen i mina drömmar, så ni vet!
– Och du ska stå vid hans sida i sorg och glädje? Även om han inte har pengar? – fortsatte Lida.
– Självklart! Hans pengar spelar ingen roll!
– Bra. Nu ska vi testa det. Kostya, skriv över ditt företag och pengarna på mig. Jag började med dig och hjälpte till att utveckla vår verksamhet. Du kan behålla en liten summa för dig själv och börja om från noll.
Som vi började tillsammans för länge sedan. Jag har gått hela vägen värdigt, håller du med? Jag har aldrig svikit dig, aldrig ljugit under 30 år.
Det kan man inte säga om dig. Att skaffa en älskarinna medan din trogna fru är sjuk och behöver stöd – mycket elakt och förkastligt. Jag har rätt att kräva kompensation. Samtidigt testar vi Yana – älskar hon dig eller dina pengar?
Yana tittade förvirrat på Kostya.
– Älskling, vad babblar hon om? Varför skulle hon få ditt företag och pengar?
– Ja, det är förstås lite mycket av Lida, men efter skilsmässan delar vi egendomen på hälften, svarade Kostya.
– Jag håller inte med! Hur ska vi leva utan pengar? Du vet hur mycket mina skönhetsbehandlingar kostar varje månad! Och kläderna?
– Ingen fara, vi klarar oss. Med den man man älskar är även en koja ett paradis. Det är dig jag bryr mig om, inte pengarna. Oroa dig inte, vi blir inte fattiga, men det blir inte som förr.
– Nej. Jag tänker inte slösa min ungdom på en fattig, stinkande gammal man! Snart blir du en sådan själv! Du lovade mig något helt annat!
Jag väntade på när hon… skulle dö. Och vad, väntade och uthärdade dina smekningar i onödan? Dra åt helvete! Jag skrev inte på för det här! Stanna med din halvdöda fru då!
Yana rusade till sovrummet, bytte snabbt om och sprang ut ur huset, spottade av ilska mot Kostya.
– Nå, Kostya, ser du Yanas sanna ansikte?
– Jag ser. Jag, naiv, trodde att hon verkligen älskade mig, hon sa så söta ord, men nu har jag blivit den stinkande gamlingen.
– Kostya, jag ansöker om skilsmässa. Vi delar allt på hälften. Och skiljs som skepp på havet.
– Okej, Lida. Förlåt mig, om du kan…
Lidas sjukdom avtog. Hon visste inte hur länge hon skulle leva, och njöt av varje dag. För vid hennes sida fanns endast trogna och pålitliga människor – dottern och Mikhail.
