I flera dagar i rad hörde bonden ett svagt jamande som kom från hönshuset. Mannen undersökte byggnaden noggrant flera gånger, men varken katter eller kattungar fanns där. Så snart han visade sig i hönshuset tystnade ljudet, som om de små slutade gråta av rädsla för människan.
Till slut lyckades Göran hitta källan till ljudet. Kattungarna gömde sig på ett mycket ovanligt ställe: under vingarna på en vit höna.
Mannen var övertygad om att hönan ruvade på ägg, men när han bestämde sig för att kontrollera visade det sig att höna värmde tre kattungar.
Troligtvis hade kattungarna hamnat bredvid hönan av en slump, kanske hade de smugit in i hönshuset för att värma sig eller bara för att tillfredsställa sin nyfikenhet.
Hönan tyckte synd om de små och bestämde sig för att värma dem. Att mata sina adoptivbarn kunde fågeln inte, den uppgiften tog bonden på sig, men hon fortsatte att hålla de små varma.
Bonden flyttade den ovanliga familjen från hönshuset till ett separat utrymme, så att de andra fåglarna inte skulle störa kattungarna och deras nya mamma. Vad som hänt med kattungarnas riktiga mamma vet ingen.
